Man i sitt hus?

Förra fredagen var jag på After Work med lite kollegor och annat löst folk bl.a. en f.d. kollega.
Just denna kille har nu två gånger slagit mig med häpnad vad gäller mannens förhållande till hemmet och dess sysslor (personen ifråga är född 1983).

Första gången var i somras då jag fick frågan om vi skulle iväg och spela frisbeegolf efter jobbet. Jag svarade att det tyvärr inte gick den dagen eftersom jag hade tvättid. Han reagerade då väldigt frågande inför det faktum att det var JAG som tvättade och inte S. Jag förklarade att vi har delat upp arbetet så att jag tvättar och S stryker. Detta var han fortfarande mycket frågande till och menade att det var "kvinnans jobb" och att jag inte hade "tillräcklig pli på henne". Vitt och brett skröt han om hur han bara behövde sätta sig i soffan framför TV-hockeyn och hålla upp handen så kom hans flickvän och satte en iskall öl i den. Jag sa inget men tänkte för mig själv - yeah yeah gosse lilla, tur att inte alla är som du.

Nu i fredags var det så dags igen, jag kom till krogen klockan 19 och då var grabbarna redan lite lättare i skorna. Jag ursäktade min sena ankomst med att jag var tvungen att städa undan lite hemma eftersom S skulle ha sin syster hem på en Sex and the City-kväll och att jag utlovat avlastning på den punkten. Svaret är unisont från 2-3 killar - "Öööh toffel!!!".
Denna gången kunde jag inte vara tyst och förklarade för det betydligt fjunigare gänget att: "Vänta tills ni blivit lika gamla som mig eller varit tillsammans med ER flickvän i 12 år, då kommer ni förstå innebörden av det lilla ordet diplomati"

Tyngden på dalskidan älskling...

Imorgon styr bilen mot Sälen och Stöten för tre dagars förlösning i pisten. Det skall bli gött att få susa ned för backarna i hukad ställning igen. S skall till Budapest på konferens så jag drar till fjälls mit einem Kollegen. Hur är det man brukar säga nu igen, jo - "När katten drar till Ungern så plockar råttan fram de stora dansskorna".



Såg på en riktigt bra film igår - The Wrestler.

I huvudrollen ser vi Mickey Rourke, han spelar en amerikansk fribrottare som var kungen av wrestling på 80-talet men som nu vid 50 årsålder mer är en tragisk skugga av sitt forna jag. Fastän han borde lagt av för 15 år sedan åker han fortfarande runt och brottas på små skitställen för att få tillvaron och gå runt eftersom brottas är det enda han kan. Verkligheten hinner till slut i kapp honom och han tvingas välja mellan vad som betyder mest i hans liv...

Vad som nästan är ännu mer tragiskt är att detta manuset lika gärna kunde handlat om Mickey Rourke själv som haft en väldigt liknande karriär fast som skådis (och boxare).








Joddi-laddi-hoo....

Close, but no cigar...

Jag och S var hemma hos några vänner igår kväll. Efter att middagen dukats av spelade vi Kampen mellan kvinna och man. Kortfattat går spelet ut på att männen spelar mot kvinnorna och att männen får kvinnofrågor och kvinnorna herrfrågor. Det bär emot att erkänna att tjejerna vann samtliga tre spel men de bjöd också på de största skratten (i herrlägret). På frågan "Nämn namnen på tre av de fyra komikerbröderna Marx" avgavs följande oförglömliga svar: "Jag kan bara Karl", varpå den andra kvinnliga deltagaren följer upp med: "Karl är den enda jag kan också"...





















Karl Marx - kanske inte mest känd för sin humoristiska ådra

En paus i helgens schema

Såhär halvvägs in i helgen är det skönt att ta sig en stund i tv-soffan och titta på en av mina favoritsporter på tv - skidskytte. Det är spänning från start till mål och det svänger på en sekund, den som är i ledningen kan efter en skjutning helt plötsligt ligga på 20 plats. Särskilt kul är det nu när det har lossnat för svenskarna. I skrivande stund leder Björn Ferry (bilden) efter tre skjutningar i dagens jaktstart, tidigare idag blev ACO fyra efter att ha plockat 18 placeringar från start, starkt!

Späckad helg nämndes i titeln på inlägget...
Igår fredag var det After Work med några kollegor och lite annat löst folk. Eftersom jag hade träningsplaner för lördagsförmiddagen så blev det förhållandevis lätt intag och en tidig kväll, vid midnatt promenerade jag de 2,5 kilometrarna hem från Avenyn. I förmiddags, lite trött men inte sliten efter gårdagen, sprang jag och två klubbkamater från orienteringen en 4,5 km bana utanför Partille. Med tanke på formen och att man inte varit i skogen på ett halvår så får jag nog känna mig nöjd. I kväll skall jag och S hem till några vännerpå middag, det brukar bli trevligt och risken finns att det rinner ned några goa droppar igen ;-)
Imorgon syr vi ihop säcken med bortamatch med handbollen, tufft motstånd i Varberg men fan den som ger sig.

Klart för nästa helg -Skidåkning i Stöten, skall bli kul att dra på sig Telemarkslaggen igen...

Hett just nu...

Ingen kan ju ha undgått missa att U ass A äntligen har fått en ny kapten vid rodret - Barack Hussein Obama. Till skillnad från sin föregångare så framstår Obama en bildad, slipad retoriker med sunda värderingar.

Jag har föredragit Obama ända sedan hans kampanj för att bli demokraternas presidentkandidat. Jag hade goda möjligheter att följa med i de avslutande debatterna mellan Hillary Clinton och Barack Obama för ett år sedan och redan då tyckte jag att Obama var mer vad USA behöver...och VÄRLDEN behöver! Jag har alltid tyckt mer om demokrater än republikaner och Clinton är enligt mig den senaste bra presidenten USA haft sen 80-talet och det var nog tur att han lyckades klämma sig in mellan "Gammelbusken" och "Lillbusken". Många sätter nu sin tilltro till den nya administrationen och stora förändringar är förhoppningsvis på väg. Obama har ett osannolikt tungt ok att bära, dels p.g.a. det ekonomiska läget, dels till det i bottenkörda förtroendet för landet ute i världen men framförallt för att han är den första svarta presidenten i USA. Kriser och dåliga rykten har övervunnits förr men den svarta befolkningen har aldrig haft en broder på "the number one spot". It's time for a change...

"You know, one of the hardest parts of my job is to connect Iraq to the war on terror."

George W Bush på CBS News, Washington DC, 6 September, 2006

Avlutningsvis två låtar som gör att jag inte kan sitta still till just nu:

Release me - Agnes

Kickstart my heart - Mötley Crüe

Ropen skalla, Jerringpris åt Kalla...

Vilken höjdarkväll det blev i TV-sportväg va?
Först dammar svenska handbollslandslaget till spanjackerna med en bragdmatch och seger med 34-30. Vår nya "stora lilla" spelare efter Ljubomir Vranjes, Dalibor Doder, pytsar 11 baljor och Sjöstrand spikar igen kassen när det som mest behövs.

Dalibor Doder








Sedan avslutas höjdarkvällen med att Charlotte Kalla vinner Jerringpriset. Jag minns hur jag satt och såg rycket i Val Di Fiemme i direktsändningen förra vintern, och jag fick minst lika mycket ståpäls idag när "pappa" Gunde läste upp Kallas namn.


YES!!!















Charlotte Kalla efter utklassningssegern i Tour de Ski 2008.


PS. Robert Gustafsson - jag fattar inte heller vad som är såååå himla roligt med Björn Gustafsson.

Tankar i ljuset av en pannlampa...

Minst en kväll i veckan tar jag min pannlampa och ger mig ut på en löprunda runt Stora Delsjön. Dels får jag mig ett bra pass, dels får jag rensa skallen där i min ensamhet med endast ljuskäglan från pannlampan som sällskap. Kvällens runda var välgörande men kall, den råa vinden svepte över den isbelagda Delsjön och det bet i kinderna där jag tog mig fram längs den småhala slingan. Efter ett tag kom jag plötsligt att tänka på Kitty i årets Let's Dance. Vad gör hon där överhuvudtaget? Tjejen vill ju uppenbarligen inte vara med, hon tyckte t.ex. att de borde införa auditions. Sedan kommer vi uppenbarligen att få återuppleva samma företeelse som när Lasse Brandeby var med - juryn vill ha ut personen till varje pris och personen vill ut men plötsligt går Sverige man ur huse och telefonröstar som om det vore en Världens Barn-gala. Frågan är bara vem det är som straffas, personen eller publiken? Visst kan det vara kul med folk som vågar vara sig själva och gå sin egen väg men var går gränsen mellan genombrott och genomklappning? Svar: Att vara punk i Let's Dance.









Frihet!