Tyngden på dalskidan älskling...

Imorgon styr bilen mot Sälen och Stöten för tre dagars förlösning i pisten. Det skall bli gött att få susa ned för backarna i hukad ställning igen. S skall till Budapest på konferens så jag drar till fjälls mit einem Kollegen. Hur är det man brukar säga nu igen, jo - "När katten drar till Ungern så plockar råttan fram de stora dansskorna".



Såg på en riktigt bra film igår - The Wrestler.

I huvudrollen ser vi Mickey Rourke, han spelar en amerikansk fribrottare som var kungen av wrestling på 80-talet men som nu vid 50 årsålder mer är en tragisk skugga av sitt forna jag. Fastän han borde lagt av för 15 år sedan åker han fortfarande runt och brottas på små skitställen för att få tillvaron och gå runt eftersom brottas är det enda han kan. Verkligheten hinner till slut i kapp honom och han tvingas välja mellan vad som betyder mest i hans liv...

Vad som nästan är ännu mer tragiskt är att detta manuset lika gärna kunde handlat om Mickey Rourke själv som haft en väldigt liknande karriär fast som skådis (och boxare).








Joddi-laddi-hoo....