I det mörkaste av hörn och under lager och åter lager av uttjänta ettor och nollor i cybervärlden har denna patetiska ursäkt till blogg legat och dammat ett gott tag. Men intet skall ju förgås...
Kanske är det behovet av självterapi, kanske är det uppdämd lycka som medför att jag åter öppnar denna själsliga ventil, för det har sannerligen hänt en del sen sist...
P
onsdag 13 oktober 2010
tisdag 10 mars 2009
Living on the edge...
Jag tog ett test på 10 frågor som handlade om hur kriminell man är, här är svaret jag fick:
Du balanserar på gränsen till den kriminella världen. Du saknar de spärrar som får de flesta att marschera rätt i ledet. Om du inte redan någon gång blivit haffad av lagens långa arm så lär det inte dröja länge innan du blir det. Du kanske skulle göra rätt i att stänga av din nedladdade film, sätta dig ner bland allt stöldgods och ta dig en funderare om det verkligen är värt det.
...ja tjena!!!
För att slå tillbaka mot denna anklagelsen så kan jag lugnt påstå att upphovsmakarna till testet skulle se över svarsalternativen lite...
Don Åke, mmm det smakar det ;-)
Du balanserar på gränsen till den kriminella världen. Du saknar de spärrar som får de flesta att marschera rätt i ledet. Om du inte redan någon gång blivit haffad av lagens långa arm så lär det inte dröja länge innan du blir det. Du kanske skulle göra rätt i att stänga av din nedladdade film, sätta dig ner bland allt stöldgods och ta dig en funderare om det verkligen är värt det.
...ja tjena!!!
För att slå tillbaka mot denna anklagelsen så kan jag lugnt påstå att upphovsmakarna till testet skulle se över svarsalternativen lite...
Don Åke, mmm det smakar det ;-)
söndag 1 mars 2009
Bokrea
Efter dagens långpromenad i Deljsöterrängen kikade jag och S in på bokrean på Allum.
Jag är nöjd med fångsten som blev enligt följande:
*En 3-boksbiografi på 1000 sidor om Ulf Lundell
*En Pulitzerprisbelönad bok om Al Qaida från grundandet till 11 September 2001
*En svensk visbok med noter och texter
*En Mia Törnblom biografi (S bok)
*En stor kokbok om thaimat (vilket jag och S älskar)
Nu är det bara att götta ner sig...
Jag är nöjd med fångsten som blev enligt följande:
*En 3-boksbiografi på 1000 sidor om Ulf Lundell
*En Pulitzerprisbelönad bok om Al Qaida från grundandet till 11 September 2001
*En svensk visbok med noter och texter
*En Mia Törnblom biografi (S bok)
*En stor kokbok om thaimat (vilket jag och S älskar)
Nu är det bara att götta ner sig...
lördag 28 februari 2009
Plagiaten fortsätter i melodifestivalen...
Korta, lite stressade kommentarer om kvällens schlageromgång:
Plagiaten:
Star Pilots - kolla länken http://www.youtube.com/watch?v=FY2WxSNuU_8
Anna Sahlene & Maria Haukaas Storeng - kolla länken http://www.youtube.com/watch?v=oy_WY62X_OY
Tappra försöket:
Thorleifs - Skinnkostym, axlarna vid öronen, supertight skjorta och ABBA-komp på flygeln.
Kvällens skräll (och enligt mig glädjeämne): Malena Ernmans direktkvalificering till Globen-finalen.
Humorinslaget var grymt, hiphop-parodin kommer jag att titta på på youtube många gånger :-)
http://www.youtube.com/watch?v=hVj1wK70Whw
Bästa låtarna gick till final och de näst bästa till andra chansen...
Grym låt men inte schlagermaterial - Sarah Dawn Finer!
Plagiaten:
Star Pilots - kolla länken http://www.youtube.com/watch?v=FY2WxSNuU_8
Anna Sahlene & Maria Haukaas Storeng - kolla länken http://www.youtube.com/watch?v=oy_WY62X_OY
Tappra försöket:
Thorleifs - Skinnkostym, axlarna vid öronen, supertight skjorta och ABBA-komp på flygeln.
Kvällens skräll (och enligt mig glädjeämne): Malena Ernmans direktkvalificering till Globen-finalen.
Humorinslaget var grymt, hiphop-parodin kommer jag att titta på på youtube många gånger :-)
http://www.youtube.com/watch?v=hVj1wK70Whw
Bästa låtarna gick till final och de näst bästa till andra chansen...
Grym låt men inte schlagermaterial - Sarah Dawn Finer!
måndag 23 februari 2009
Plagiat???
I lördags kändes det som att plagierandet i Melodifestivalen nådde nya höjder. Mikael Rickfors körde förvisso en ny version av sin egna låt Vingar (kanske lite långskott men likheter fanns), och både EMD och BWO levererade låtar som man nästan kunde sjunga med i första gången man hörde dem. Värst var dock Molly Sandéns bidrag. Kolla in denna länken och se om delar av versen känns igen... http://www.youtube.com/watch?v=3cjV5dTaE6U, sen kollar du in denna http://www.youtube.com/watch?v=C5dvqKTAMK0 för refrängen...
Jag är bara tvungen att saxa lite från Guldhedens hemsida gällande vår handbollsmatch i fredags kväll: "Vinst, kämpainsats. Busen Per-Åke gick med i Kristoffers röda kort klubb. Fick sitta på läktaren sista 17 minuterna i andra halvlek..."
Ja jävlar, det är stark tobak i divsion 5 hahaha...
Jag har sedan ett par dagar en parallell blogg i vilken jag reflekterar över mitt lilla viktprojekt och där kan ni följa med lite hur det går om ni vill:
http://xtravagranntdetblir.blogspot.com/
Jag är bara tvungen att saxa lite från Guldhedens hemsida gällande vår handbollsmatch i fredags kväll: "Vinst, kämpainsats. Busen Per-Åke gick med i Kristoffers röda kort klubb. Fick sitta på läktaren sista 17 minuterna i andra halvlek..."
Ja jävlar, det är stark tobak i divsion 5 hahaha...
Jag har sedan ett par dagar en parallell blogg i vilken jag reflekterar över mitt lilla viktprojekt och där kan ni följa med lite hur det går om ni vill:
http://xtravagranntdetblir.blogspot.com/
måndag 16 februari 2009
En i rännan, en i taket och alla lösa går om...
I fredags begav sig hela klanen ut i det civila mörkret för att få utlopp för sina aggressioner på en såkallad Bowling Alley. Undertecknad låg länge med och tampades om segern men öl, slutspelsnerver, öl och öl gjorde att jag inte lyckades knyta ihop säcken riktigt ordentligt. En snullen andraplats blev det istället och först tänkte jag ställa till med en Abrahamian och slänga klotet på mattan och gå där ifrån men jag tyglade mig eftersom jag bara hade mig själv att skylla. Via en välmättande buffé på Amazing Thai hamnade vi till slut på Brasserie Lipp vid ett bord klätt med papper och en burk kritor. Ganska snart var bordet fullt med signaturer, lustiga figurer och annat som väller ur vuxna människor med 2 promille.
Lördagen a.k.a. Alla Hjärtans Dag hade sina lågvattenmärken men även en tilltagen topp.
Jag ägnade ca:90 minuter i minusgrader med att byta 3 lampor på fransosen (vår bil) och konstaterar återigen att fransmännen måste vara tokiga. Viner och ostar kan dom, men dom skall ge fan i att bygga bilar...och jag skall ge fan i att köpa dom ;-)
På kvällen bar det ut på restaurang med ett par vänner. Tapas på La Sombrita som sköljdes ned med 2 karaffer vin och några öl. Lättare på foten gick vi sedan vidare till Bitter och avlutade kvällen framåt midnatt. Rumpmasen i det andra paret dammade av en riktig gammal klassiker - Tom Collins, själv gjorde jag som varje dekadent rock lover, en straight Jack Daniels i ett alldeles för stort tumblerglas.
Söndagen ägnades mest framför TV:n där jag konstaterar att Helena Jonsson enkelt läker de brustna svenska skidhjärtan som lidit under alpina VM genom att ta guld på jaktstarten vid Skidskytte VM i Sydkorea. Vidare tog jag en sväng upp till Skatås för att reparera fredagens och lördagens tillfogade skador i löparspåret.
På kvällen en god middag till reprisen av Melodifestivalen och jag antecknar en ny favorit på rockhimlen - H.E.A.T.
S föll stenhårt för Cookies n' Beans som dock inte lyckades ta sig vidare, men de har vi garanterat inte hört det sista av - jag bara älskar rösten hos sångerskan som även frontar ett annat band - Oh Laura...
PS. Fråga mig inte vad Markoolio gjorde där men det var lite kul med spin-offen på Rysslands vinnande bidrag från förra året med en violinist och en konståkare.
Björn, jag skulle gärna skriva om vår Bra/Rätt/Viktigt/Kul vs. Dåligt/Fel/Ointressant/Tråkigt-lista, men fel personer kan komma att se mitt inlägg så jag hoppar det...mähähähähä ;-)
Lördagen a.k.a. Alla Hjärtans Dag hade sina lågvattenmärken men även en tilltagen topp.
Jag ägnade ca:90 minuter i minusgrader med att byta 3 lampor på fransosen (vår bil) och konstaterar återigen att fransmännen måste vara tokiga. Viner och ostar kan dom, men dom skall ge fan i att bygga bilar...och jag skall ge fan i att köpa dom ;-)
På kvällen bar det ut på restaurang med ett par vänner. Tapas på La Sombrita som sköljdes ned med 2 karaffer vin och några öl. Lättare på foten gick vi sedan vidare till Bitter och avlutade kvällen framåt midnatt. Rumpmasen i det andra paret dammade av en riktig gammal klassiker - Tom Collins, själv gjorde jag som varje dekadent rock lover, en straight Jack Daniels i ett alldeles för stort tumblerglas.
Söndagen ägnades mest framför TV:n där jag konstaterar att Helena Jonsson enkelt läker de brustna svenska skidhjärtan som lidit under alpina VM genom att ta guld på jaktstarten vid Skidskytte VM i Sydkorea. Vidare tog jag en sväng upp till Skatås för att reparera fredagens och lördagens tillfogade skador i löparspåret.
På kvällen en god middag till reprisen av Melodifestivalen och jag antecknar en ny favorit på rockhimlen - H.E.A.T.
S föll stenhårt för Cookies n' Beans som dock inte lyckades ta sig vidare, men de har vi garanterat inte hört det sista av - jag bara älskar rösten hos sångerskan som även frontar ett annat band - Oh Laura...
PS. Fråga mig inte vad Markoolio gjorde där men det var lite kul med spin-offen på Rysslands vinnande bidrag från förra året med en violinist och en konståkare.
Björn, jag skulle gärna skriva om vår Bra/Rätt/Viktigt/Kul vs. Dåligt/Fel/Ointressant/Tråkigt-lista, men fel personer kan komma att se mitt inlägg så jag hoppar det...mähähähähä ;-)
tisdag 10 februari 2009
What goes up must come down...
Vikt, för många är det bara ett ord som vilket som helst utan någon särskild belastning. Men för väldigt många står det ordet för en näst intill livslång kamp mot sig själv och vågen. Vissa har till synes samma mathållning som en kanin och lyckas ändå inte tappa de irriterande extrakilona, andra har motsatta problemet - oavsett hur mycket de än trycker i sig så vägrar kroppen lägga på sig ett enda hekto. Jag tillhör den första gruppen även om jag inte äter som en kanin, min övervikt har med min dåliga karaktär att göra och är (som i de flesta fall) ett kosthållningsproblem. Min fördel är att jag alltid varit en väldigt fysiskt aktiv person så komma igång med träning, vilket är en av nycklarna till en lägre vikt och för många en väldigt stor och svår omställning, har aldrig varit något av mina problem. Jag har i stort sett, förutom under ett halvår 2007, alltid varit fysiskt aktiv och ganska mycket dessutom, så mina problem är rent kostrelaterade.
Kortfattad historia:
Som liten var jag ganska normalviktig. Det var när jag var runt 9-10 som jag började bli större än medelbarnet. Orsaken till detta var utan tvekan mina föräldrar, dels har de själva så länge jag kan minnas varit överviktiga av samma anledning, det berömda sockersuget. Jag är ett ensambarn så jag var väl bortskämd och fick det jag ville ha - ville jag ha godis så fick jag det, antagligen för att de själva ville det. När jag nådde tonåren hade jag följande smickrande värden: 165cm/85kg. I åttonde klass bestämde jag mig för att gå ned i vikt och samtidigt som jag drog iväg på längden rasade kilona vilket gjorde att jag gick från ytterlighet till ytterlighet (från tjock till spinkig). Jag började träna hårt och åt väldigt lite (en klar ätstörning). Värden i början av nionde klass: 184cm/63kg. Eftersom jag var en elitsatsande handbollspelare så tränades det hårt och mycket - jag blev tvungen att börja äta mycket mer för att orka träna. Under den kommande 10-årsperioden skulle jag vilja säga att jag var "normalviktig": 185cm/84-88kg.
När jag närmade mig trettio var jag trött på handboll och varvade ned till lägre divisioner, jag hade dock börjat springa mycket några år tidigare så det jämnade väl ut sig. Dock åt jag mer än vad jag brände och sakta gled jag över 90-strecket. Mellan 2004-våren 2007 låg jag och pendlade mellan 88-95kg beroende på hur mycket jag tänkte på vikten. Jag kände mig lite överviktig men inte farligt. Våren 2007 gick jag in i väggen vilket jag berättat om tidigare och jag blev tvungen att sluta träna helt och hållet då jag inte mentalt klarade av fysisk belastning. Jag var tvungen att till varje pris hitta lugnet och började njuta av det mesta. Detta tillsammans med medicinering resulterade i tio extrakilon och min nya toppnotering lyder på 106,5kg !!! Denna vikt nåddes någon gång under sommaren 2008. Samtidigt som man blir tyngre så blir det jobbigare att springa och träna, det blir en negativ spiral likt den positiva som uppstår åt andra hållet - lättare i vikt = lättare att träna.
Jag har tagit tag i viktproblemet igen och idag visade vågen 100,4kg. Jag har i stort sett slutat med sötsaker, jag äter mer medvetet och tränar regelbundet.
På måndag skall jag och S på ett infomöte på Xtravaganza för nu j-vlar skall jag (vi) ned till matchvikt igen för första gången på många år!
Kortfattad historia:
Som liten var jag ganska normalviktig. Det var när jag var runt 9-10 som jag började bli större än medelbarnet. Orsaken till detta var utan tvekan mina föräldrar, dels har de själva så länge jag kan minnas varit överviktiga av samma anledning, det berömda sockersuget. Jag är ett ensambarn så jag var väl bortskämd och fick det jag ville ha - ville jag ha godis så fick jag det, antagligen för att de själva ville det. När jag nådde tonåren hade jag följande smickrande värden: 165cm/85kg. I åttonde klass bestämde jag mig för att gå ned i vikt och samtidigt som jag drog iväg på längden rasade kilona vilket gjorde att jag gick från ytterlighet till ytterlighet (från tjock till spinkig). Jag började träna hårt och åt väldigt lite (en klar ätstörning). Värden i början av nionde klass: 184cm/63kg. Eftersom jag var en elitsatsande handbollspelare så tränades det hårt och mycket - jag blev tvungen att börja äta mycket mer för att orka träna. Under den kommande 10-årsperioden skulle jag vilja säga att jag var "normalviktig": 185cm/84-88kg.
När jag närmade mig trettio var jag trött på handboll och varvade ned till lägre divisioner, jag hade dock börjat springa mycket några år tidigare så det jämnade väl ut sig. Dock åt jag mer än vad jag brände och sakta gled jag över 90-strecket. Mellan 2004-våren 2007 låg jag och pendlade mellan 88-95kg beroende på hur mycket jag tänkte på vikten. Jag kände mig lite överviktig men inte farligt. Våren 2007 gick jag in i väggen vilket jag berättat om tidigare och jag blev tvungen att sluta träna helt och hållet då jag inte mentalt klarade av fysisk belastning. Jag var tvungen att till varje pris hitta lugnet och började njuta av det mesta. Detta tillsammans med medicinering resulterade i tio extrakilon och min nya toppnotering lyder på 106,5kg !!! Denna vikt nåddes någon gång under sommaren 2008. Samtidigt som man blir tyngre så blir det jobbigare att springa och träna, det blir en negativ spiral likt den positiva som uppstår åt andra hållet - lättare i vikt = lättare att träna.
Jag har tagit tag i viktproblemet igen och idag visade vågen 100,4kg. Jag har i stort sett slutat med sötsaker, jag äter mer medvetet och tränar regelbundet.
På måndag skall jag och S på ett infomöte på Xtravaganza för nu j-vlar skall jag (vi) ned till matchvikt igen för första gången på många år!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
